Specialnummer av EJoBA om beteendeanalys och högre utbildning

Utbildningsdepartementet understryker behovet av ökad grundläggande kompetens bland framtidens lärare gällande neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) och att detta ska ges inom ramen för lärarutbildningarna, vilket är oerhört viktigt. Det har fram kommit både genom svenska studier, intresseorganisationer, samt från fältet (habilitering, förskolor och skolor) att det inom landet finns ett enormt behov av fördjupad kompetens inom detta område. Det vill säga att det finns personer som besitter kunskaper och färdigheter som kan handleda, coacha, ge vägledning, till pedagoger utifrån ett förhållningssätt som bygger på evidens och beprövad erfarenhet. Det räcker inte med ett ”gott bemötande”. Det behövs logopeder, psykologer, specialpedagoger/speciallärare med fördjupade kunskaper om ASD (NPF) inlärningspsykologi (tillämpad beteendeanalys) och kompetens gällande hur man lägger upp undervisning, handleder i lärarande situationer, samt anpassar den kontextuella lärandemiljön till barn/elever med NPF. I dagens läge är Stockholms universitet den enda utbildningsinstans som har en masterbutildning med fokus på just detta. Studenterna är logopeder, psykologer och specialpedagoger/speciallärare. Det är ett väldigt högt söktryck till utbildningen. Dock saknas tydliga riktlinjer från utbildningsdepartementet gällande vad som menas med ”fördjupad” kunskap och därför följer kurserna internationella riktlinjer (se BACB.com och www.abainternational.org) vad gäller innehåll (tillämpad beteendeanalys) etik och professionsetiska koder. Översynen från ovannämnda organisationer är en slags ”inofficiell” kvalitetssäkring gentemot fältet. Med tanke på att finns ett starkt empiriskt stöd för att systematiska, strukturerade insatser med en grund i tillämpad beteendeanalys kan ha långvariga positiva effekter, särskilt för förskolebarn med autism (vad gäller utveckling av socio-kommunikativa färdigheter, adaptiva beteenden och IQ) är detta med bristande innehåll i högskoleutbildning en källa till problem, och självklart är det så att bristande kunskaper hos yrkesverksamma har negativa konsekvenser både på kort och lång sikt för barn/elever med NPF.

Att komma till bukt med bristande fördjupade kunskaper
Sverige är inte ensamt om bristande fördjupad kompetens hos yrkesverksamma. I januari 2018 anordnades genom stöd från Vetenskapsrådet ”2nd International Summit and Conference Behavior Analysis and Autism in Higher Education, Stockholm University”,med syfte att åstadkomma långvarig förbättring inom landet och internationellt gällande innehåll i utbildning gällande barn med ASD, där ledande och etablerade forskare från Sverige (Prof Sven Bölte KIND och Prof Mats Granlund, Jönköping Universitet), åtta europeiska länder och USA träffades för att diskutera just detta under två dagar. Därefter anordnades ½ dags summering där personer som representerar instanser som påverkar eller påverkas av kompetensen hos yrkesverksamma var inbjudna (intresseorganisationer, SPSM, skolverket¸ SKR, utbildningsdepartementet m fl). Utifrån innehållet och inspirationen från dessa dagar har det nyligen publicerats en ”special issue” med nio artiklar i European Journal of Behavior Analysis som berör utbildningsinnehåll relaterat till NPF (focus autism) (se länken nedan).

Sammanfattningsvis beskriver Martin och Carr BACB:s kriterier för certifiering av beteendeanalytiker, redogör för dess etablering ur ett historiskt perspektiv, utvecklingen över tid, och spridning bland universiteten inom Europa, författarna framhäver också vikten av förankringen av fältet inom respektive land. Som tidigare nämnt visar forskning att mångsidiga tidiga insatser grundat i TBA kan ha långvariga effekter hos små barn med ASD, Eldevik mfl redovisar fynd från Norge där de visar att förskolebarn som erhåller mångsidiga beteendeanalytiska insatser presterar betydligt bättre än kontrollgruppen som erhåller eklektiskt specialpedagogiskt stöd, och att de som fick flera timmar presterade bäst. Med tanke på vikten av förskoletiden, nationella och internationella riktlinjer gällande inkludering, beskriver McGee mfl uppkomsten av Walden-förskolor och uppföljningsresultaten av barnen som gick i dessa förskolor. Ursprungligen var Walden en universitetsanknuten inkluderande modellförskola där inlärningsmiljön kontext baserades på väldigt tidig språk- och kommunikationsträning med grund i naturalistiska beteendeinterventioner som ”incidental teaching”, och ”peer mediation” där studenter under fördjupningsutbildning kunde erhålla VFU plats. Waldenmodellen har sedan spridits utanför universiteten. Cirka 170 förskolor och minst 2000 barn i USA har genomgått en Waldenförskola. I relation till gapet mellan forskning, praktik, träning och policy beskriver Odom m fl vikten av att högskoleutbildning för beteendeanalytiker innefattar kunskap om implementeringsvetenskap och OBM som förklaringsmodeller för att överbrygga ovanstående gap.

Det är välkänt att familjer till barn med ASD kan uppleva hög stress och känslor av att vara otillräckliga; Prevedini, Hirvikoski m fl författare från Italien och Sverige beskriver program för Acceptance Commitment Therapy (ACT) (som har sin grund i TBA) och hur det tillämpas i respektive land. Författarna menar att beteendeanalytiker behöver erhålla kunskap om denna behandlingsform för att vid behov kunna rekommendera den. Sist men inte minst beskriver Roll-Pettersson m fl utvecklingen av beteendeanalys och autism i sju länder i Europa (Sverige, Norge, Storbritannien och Nordirland, Tjeckien, Island, Grekland och Italien) vad gäller historik, utmaningar, och framgångar, författarna efterfrågar samarbete mellan länder inom Europa vad gäller utbildningsriktlinjer.

Lise Roll-Pettersson 200915

Länk till EJoBA vol 21, issue 1; https://www.tandfonline.com/toc/rejo20/21/1?nav=tocList